Den Syrisk Ortodoxa Kyrkan av Antiokia är den äldsta apostoliska kyrkan efter Jerusalem. Med apostolisk menas det att läran förmedlats från vår Herre Jesus Kristus till apostlarna och vidare från dem genom generationerna till idag. Den apostoliska stolen grundades år 37 e.Kr. av aposteln Petrus i staden Antiokia som idag ligger i södra Turkiet, nära gränsen till Syrien vid Medelhavets spets mittemot Cypern. Bibeln skriver om detta i Apostlagärningarna: ”Det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna.” (Apg 11:26)
Den Syrisk Ortodoxa Kyrkan heter egentligen på det syrianska (arameiska) språket ”trisath shubho” som betyder "rätt ära". Ordet ”ortodox” är den grekiska motsvarigheten, och förstås i dagens kontext som "rätt lära, syftande på ett kyrkosamfunds troslära".
Den Syrisk Ortodoxa Kyrkan är en utav dem orientalisk ortodoxa kyrkorna, nämligen:
- Armeniska ortodoxa kyrkan
- Koptiska ortodoxa kyrkan
- Etiopiska ortodoxa kyrkan
- Eritreansk-ortodoxa kyrkan
- Syrisk-ortodoxa kyrkan
Både folket och kyrkan har överlevt i ca 2 000 år av förföljelse, krig, konflikter, stridigheter och folkmord. Därför kallas också den Syrisk Ortodoxa Kyrkan för ”martyrernas kyrka” eftersom den ständigt föder nya martyrer – folk som blir dödade för sin tro. (observera skillnaden att de dör för sin tro – inte dödar för sin tro)
Själva folket som tillhör den Syrisk Ortodoxa Kyrkan kallas syrianer (suryoye) och härstammar från det forntida folket araméer. Araméerna levde omkring ca 2 000 f.Kr. i landet ”Bethnahrin" som också kallas Mesopotamien, alltså ”landet mellan floderna” (Eufrat och Tigris) som idag strömmar genom Turkiet, Syrien och Irak.
Regionen som det syrianska/arameiska folket levde i skulle då och idag motsvara Turkiet, Syrien, Libanon, Irak, Heliga Landet (Israel/Palestina) och Jordanien.
Araméerna levde i små kungadömen som ofta befann sig i krig med varandra. Men det var också dessa kungar som slutligen enades och kom på att samexisteras i förståndighet. Därför kommer också det syrianska/arameiska ordet ”Shlomo” som betyder fred/frid som ett mycket välsignat och välanvänt ord genom historiens lopp än till idag – särskilt i folkets kristna arv.
Araméerna var hedningar som dyrkade olika gudar. När de kristnades kort efter Jesu tid, kallades de därefter för ”syrianer” efter den romerska regionen ”Syrien” som fanns vid Jesu tid (se Lukasevangeliet och Apostlagärningarna).
